2015: Ett lyckat misslyckande

Fotbollssäsongen 2014 var en fest från början till slut. I och med samarbetet med Klässbol fyllde Älgå konstgräshallen i Arvika på försäsongen. Träningsnärvaron var fenomenal och ibland kunde spelarantalet överstiga 40 stycken.

Det fanns alltid en konkurrent på din position och på träningarna fick du kriga för att behålla den. En missad träning kunde innebära en missad startplats i division 6.

Ja det var faktiskt bara den västra herrsexan det handlade om, trots att Älgås bredd kunde ha varit hämtad från en plats högre upp i seriepyramiden.
Med sådana förutsättningar fanns också en entusiasm som inte funnits kring laget på flera år. En vibrerande känsla av att någonting speciellt var på gång.

Division 2-meriterade Christian Berntsson skrev på för Älgå dagarna innan seriepremiären.

Älgå hade nämligen inte bara bredden utan även speten. Längst fram fanns bröderna Mikael och Peter Ek. Dagarna innan seriepremiären stod man dessutom för västvärmlands mest namnkunniga värvning då Christian Berntsson anslöt.

Spetskompetens fanns också längst bak där Robin Larsson bland annat hade Bonny Karlsson och Mikael Simberg framför sig. På mitten fanns slitvargen Alexander Steen.

Det var upplagt för fest och det blev också fest. Efter en gastkramande timme i Säffle vann till sist Älgå med 3-0 över Sifhälla. Seriesegern var säkrad. Så även i division 7 veckan därpå.

Älgå var seriesegrare efter 3-0 mot Sifhälla på bortaplan.

När man i framtiden ser tillbaka med sentimentala ögon så gäller det att blunda i rätt ögonblick. Fotbollslivet lekte och var en fest i Älgå, men en baksmälla skulle komma. En riktigt rejäl baksmälla.

Arvika Fotboll värvade spetsen. Klässbol tog med sig bredden då man valde att dra sig ur samarbetet. Hela ledarstaben lämnade klubben.

Inget lag utan tränare

Vad fanns då kvar av den lilla västvärmländska klubben som lyckades vinna två serier? Om Älgå såg sig i spegeln så kunde man bara se spillror.

Det fanns ett gäng pusselbitar som eventuellt inte ville vara med och ingen tränare att sätta ihop pusslet med. Ett klassiskt moment 22-läge där man inte får en tränare utan ett lag och inget lag utan en tränare.
Detta i ett skede av säsongen där de flesta andra klubbar löst motsvarande pussel.

I efterhand är det enklare att medge att det var kris i Älgå. Värre än vad många säkert trodde, och då hade ändå ryktet om spelarbrist spridit sig. Det skedde redan innan ryktet var sant.

Anders Elg räddade inte bara Älgå genom att ta över som tränare – han fick även finnas i laguppställningen när kriserna avlöste varandra.

Tränarjakten pågick under en och en halv månad i vintermörkret. Till sist antog sig Anders Elg den otacksamma uppgiften – som första tränaruppdrag på seniornivå.

Problemen var dock långt ifrån lösta. Truppen som dittills lovat att ställa upp var inte stor. Nyförvärv var i princip en omöjlighet att lyckas knyta till sig. I Älgå visste ju alla att det inte såg bra ut.

Adam Alvarsson från Hillringsberg var ett sällsynt nyförvärv till Älgå den här säsongen.

Man kämpade sig dock fram under vintern och våren. När hockeyn slutade anslöt ytterligare en handfull spelare och allting började se något bättre ut. Det fanns tillräckligt med spelare för att kunna genomföra säsongen. I alla fall på pappret.

Topptippat motstånd i premiären

Lite mot alla odds hade Älgå faktiskt överlevt vintern och reste till Grums i seriepremiären. Man skulle slå ur underläge hela säsongen, men Grums rådde man inte på. Det blev förlust med 5-0.

Robin Larsson lämnade ett stort tomrum efter sig för Jesper Jansson att fylla. Jesper fick den otacksamma uppgiften att gå från att vakta målet i division 7 till 5.

Hemmapremiären och derbyt mot Örnen var ingen seger. Men det var en seger.
Älgå vände underläge med 0-2 till 3-2 innan matchen till sist slutade 3-3 efter en sen kvittering. En stark vändning och årets första poäng var inkasserad.

Emil Henriksson gjorde två av målen i vändningen mot Örnen.

Fler poäng fick laget dock vänta länge på. Förlusterna radade upp sig och alltsom oftast var resultatet 0-5. Älgå dominerade mot Rottneros i andra halvlek och mot Velen gjorde man det i första.

Vid flertalet tillfällen hade inte åtminstone en poäng varit orättvis, men motgångarna var konstanta.
En månad in på säsongen kunde man förvisso ursäkta sig med att motståndarna dittills varit tippade topplag. Grums, Norrstrand och Rottneros tillhörde alla det förutspådda toppskicktet av tabellen.

Dåliga vid vinstchans

När det återigen vankades derby då Jössefors kom på besök antogs poängchanserna vara större. Då föll man i stället på att den egna prestationen helt enkelt var dålig.
Topplag hittar alltid sätt att vinna på. Älgå hittade alltid sätt att förlora på.

Jonatan Andersson återvände från Arvika under säsongen. Han gjorde det avgörande målet borta mot Värmlandsbro.

Till sist bröts dock detta mönster. Mot Värmlandsbro i slutet av maj spelade Älgå också dåligt – men lyckades vinna med 2-0!

Från seger till W.O

Upp som en sol men ned som en pankaka. Studenttider infann sig och likaså en lång frånvarolista. Inför hemmamatchen mot Ås veckan därpå var det kris. Älgå fick inte ihop till fullt lag och tvingades lämna walk over.

Lagkaptenen Mikael Simberg har varit skadedrabbad, men har varit mycket viktig när han kunnat spela.

Så var scenariot i var och varannan match under juni. Hemmamatchen mot Lysvik var undantaget – Älgå hade ett riktigt bra lag men föll återigen på egen förmåga.

Grym förlust mot Grums

Bortamatchen mot Årjäng var den första där tränaren Anders Elg fick stå med som avbytare. Likaså i vårens sista match på hemmaplanen mot Grums.
Det var en match man egentligen bara skulle spelas av, men så lyckades Älgå – med mycket tunt mannskap – gå upp i en 3-1-ledning. Topplaget Grums lyckades dock vända i den andra halvleken och vann med 4-3 i slutsekunderna.
Detta var det värsta ögonblicket under hela året. Multipla tvåsiffriga förluster till trots.

Bonny Karlsson var ett välkommet ”nyförvärv” under sommaruppehållet.

Den absurda skade- och frånvarolistan laget haft under vårens slutskede läkte under sommaruppehållet. Man gick in i höstsäsongen med en bättre känsla efter en lyckad träningsvecka med bra deltagarantal.

Detta till trots, höstpremiären på bortaplan mot Örnen slutade i förlust med 4-2. Veckan därpå svarade Älgå dock för omgångens knall då man spelade oavgjort mot topplaget Norrstrand på Älgvallen.

Fast i botten

För att undvika degradering till division 6 behövde Älgå jaga ikapp Årjäng, Lysvik och även Värmlandsbro. Denna kvartett utgjorde bottenskicktet av tabellen större delen av året.

Jim Flobergseter gjorde comeback under säsongen och har varit en av de viktigaste spelarna.

Höstsäsongen var dessvärre mycket tuff för Älgå som allt oftare hade svårt att få ihop lag. När hockeyn började så tappade den tunna truppen en handfull spelare igen.

Mot Rottneros på bortaplan var tio man spelklara på förmiddagen. Med nöd och näppe lyckades man åka med fullt lag och två avbytare. Anders Elg var givetvis en av dem.

Allra mest krisartat var det inför bortamötet med överlägsna serieledarna Ås. Eftersom Älgå inte hade råd med en andra walk over – med uteslutning och omstart i sjuan som följd – såg man på kvällen innan ut att behöva åka till Ås med nio man.

Benneth Andersson gjorde comeback i Älgå under de sista omgångarna.

Undrens tid var dock inte förbi. Än en gång lyckades man med nöd och näppe ställa upp med elva man på planen vid avspark. Benneth Andersson gjorde en uppskattad comeback och blev den tolfte hjälten. Det var nämligen vad samtliga Älgåspelare var i den matchen – hjältar.
Ås vann med 12-1 och dagen efter blev Älgå klara för nedflyttning.

Underhållande säsongsfinal

Säsongsavslutningen blev något otippat en sprakande föreställning. Jumbon Älgå mot nästjumbon och antagonisten i fjolårets saga – Årjäng. Båda lagen var nedflyttningsklara och prestige var det enda eventuella värde i matchen.

Tony Kaspersson var en av målskyttarna i säsongsfinalen mot Årjäng.

Efter en galen målfest i andra halvlek slutade mötet 4-4 efter ett sent kvitteringsmål av gästerna.
Säsongen var över och alla inblandade kunde andas ut. Efter att ha haft kniven på strupen vid flertalet tillfällen lyckades Älgå ändå fullborda säsongen. Mot alla odds. ”Ett lyckat misslyckande” om man så vill.

Hade framtiden i vintras skvallrat om att laget skulle åka ur femman, men ändå lyckas fullfölja säsongen, så hade det varit ett gott besked.

Spel i sexan nästa år är bra för alla inblandade. Fotbollssäsongen 2015 var mycket tuff, men säkerligen mycket lärorik också.

Albin Persson började säsongen som utespelare men blev målvakt. Positionen mellan stolparna har varit en av de minst problematiska den här säsongen.

Nu har man arbetsro i klubben och kan fokusera på att bygga en bredare och starkare trupp inför nästa år. Och viktigast av allt: hitta tillbaka till glädjen.

Avslutningsvis ska ett stort tack riktas till alla som ställt upp och representerat Älgå under säsongen. Tack till alla som kämpat hela vägen och visat ett stort hjärta.