Älgåprofilen december: Annika Kaspersson

Man kan knappast säga annat än att Älgå och Fröbol är hemma för Annika som bott där hela sitt liv.

– Förutom ett år som jag bodde i stan, tillägger hon.

Första kontakten med den närliggande sportklubben var i mitten av 70-talet då hon började åka skidor. Hans Westman och Stig Danielsson var ledare i en skidsektion som var välmående. Man hade Elitrennet och man hade inte minst snö och bra vintrar på den tiden.

– Skidorna höll jag på med fram till att jag var 17 år.

När det inte var skidsäsong så spelade hon fotboll istället.

– Det fanns inga flicklag, utan skulle man börja spela fotboll så var det i damlaget.

Skidor på vintern och fotboll på sommaren speglar klubbens verksamhet. Det kom även att bli ett återkommande tema för Annika under många år.

Värvades till Fiskevik

Först skulle hon dock ge sig ut på en närmare tio år lång sejour i Fiskeviks damlag. I mitten av 80-talet värvades bland annat Annika från Älgå till laget som var uppe i division 2 på den tiden.

– Då gick vi dit och var där i ett antal år. Jag har spelat mer fotboll i Fiskevik än i Älgå.

Men 1995 bytte hon grönvitt till blåvitt igen.

– Jag vet egentligen inte varför jag gick hem. Det blev kanske för mycket i Fiskevik när man hade fått barn, säger Annika som då hade blivit tvåbarnsmamma till Ulrika och Tony.

Den fotbollsmässiga återkomsten till moderklubben blev dock relativt kortvarig då Älgå lade ner sitt damlag efter säsongen 1997.

Älgås skidledare 2006. Annika längst till vänster.

Dessbättre finns det ju vintersporter också. Annika gjorde inte comeback i skidspåret som åkare, men blev ledare i skidsektionen i slutet av 90-talet. Dottern Ulrika hade börjat med skidåkning och inom föreningslivet fungerar det alltsom oftast på det viset att ledare hämtas ur föräldrakåren.

För Annika var detta starten på en lång epok som ledare för klubbens skidungdomar. Att även sönerna Tony och sedermera Ola kom in i verksamheten bidrog såklart till att Annika fortsatte, men även efter att de tre barnen slutat med skidåkningen fann hon en stor glädje i uppdraget.

– Det var fantastiskt roligt med alla ungar som var med och alla skidtävlingar som vi var iväg på. Det är något jag saknar faktiskt, konstaterar Annika.

– Det blev en väldig sammanhållning när man åkte iväg på tävlingar.

Skidklubbar och tävlingar fanns lite överallt i denna inte alltför avlägsna dåtid. Skogarna, Åmotfors, Arvika IS och Köla är exempel på verksamma klubbar med både åkare och tävlingar.

Älgå hade såklart också sin allianstävling som vanligtvis gick av stapeln i februari. Den var uppskattad eftersom den med sin gemensamma start särskiljde sig från de flesta andra.

Det var gott om snö när Älgå arrangerade sin allianstävling 2010.

Utöver att vara skidtränare så fortsatte Annika att själv vara aktiv som fotbollsspelare. 1998 återvände hon till Fiskeviks damlag eftersom Älgå hade lagt ner sitt. Men Annika skaffade sig sysselsättning i Älgå även under sommarhalvåret.

Startade flicklag

Återväxt på damsidan är aldrig fel att satsa på och flickorna i dottern Ulrikas åldersgrupp hade inget lag i hembygden att spela i. Därför startades ett Älgå/Jössefors F-90/91.

– Jag och Bo-Göran (Kaspersson) startade upp detta till att börja med, men sen slutade han och startade upp pojklaget istället. Då kom Thomas Myhrman in.

Annika och Thomas hade hand om laget fram till dess att flickorna blev såpass gamla att det var dags för seniorfotboll. Där erbjöd dock inte Älgå någon möjlighet till fortsättning inom klubben, åtminstone inte ännu.

– Laget splittrades. En del gick till Jössefors och en del gick till Fiskevik.

En scenförändring skulle dock komma att ske efter säsongen 2005.

– Då la de ner i Fiskevik, så jag tog med mig halva laget till Älgå.

Damlaget 2006. Annika näst längst till höger på främre raden.

Mellan 1998 och 2005 hade klubben inget damlag, men 2006 var det alltså dags igen. Laget var en blandning av rutinerade spelare och yngre som tidigare hade spelat i flicklaget. Även spelare födda 1992 hade börjat växa till sig och kunde ta en plats i laget.

Egna produkten Sofia Karlsson var ett sådant exempel som tillsammans med Anna Wallberg bildade ett giftigt anfallspar under premiärsäsongen. Sofia gjorde exempelvis fem mål i öppningsmatchen mot Arvika Fotbolls U-lag som slutade 10-0.

Sofia Karlsson gjorde fem mål i det nya damlagets premiärmatch.

Annika var spelande tränare tillsammans med Iréne Kristensen och tog laget till en andraplats i division 5. Seriesegern togs hem av det svårstoppade veteranlaget Arvika Supporters som gick rent genom serien och hade smått otroliga målskillnaden 151-6.

Men 2007 var det inget lag som stod i vägen för Älgå i kampen om seriesegern. Med sju poängs marginal till tvåan Jössefors var laget klart för avancemang till division 4. Anna Wallberg gjorde 40 mål den säsongen och blev skyttedrottning i Värmland.

Annika var spelande tränare under de två första säsonger, men sedan kom Peter Wilhelmsson in som huvudtränare tillsammans med Stefan Persson. Segertåget fortsatte att gå även under deras ledning och Älgå blev tvåa som nykomlingar i fyran. Det räckte för att avancera i seriesystemet ytterligare en gång eftersom två lag skulle gå upp i division 3.

Där började dock framgångssagan att gå mot sitt slut. Älgå vann bara två av 22 matcher och ramlade ner i division 4 igen. Säsongen 2010 kom att bli den sista i och med att det blev allt svårare att få ihop till lag.

– Spelarna började trappa ner, flyttade eller fick andra intressen. Tränarna ville inte fortsätta och vi fick inte tag i nya tränare eller fler spelare, berättar Annika.

– Sen var det slut på den eran.

Damlagets epok var relativt kort men väldigt framgångsrik.

– Vi hade fantastiskt bra spelare och hade en väldigt bra sammanhållning och laganda. Vi hade roligt tillsammans!

Anna Wallberg blev Värmlands skyttedrottning 2007.

Parallellt med damernas framgångar var också herrlaget på frammarsch. Två av Annikas bästa minnen från hennes år som engagerad i klubben kommer från denna tidsepok.

– Naturligtvis när vi vann serien med damlaget, men även när herrarna vann i Högboda och vi hade buss dit.

Den 27 september 2003 vann Älgås herrar den helt avgörande seriefinalen på bortaplan mot Högboda IF med 2-0, vilket var den första seriesegern på herrsidan sedan 1983.

Dränering av Älgvallen

Tuffare tider skulle dock vänta under 2010-talet. Annika hade varit med i styrelsen för både skid- och fotbollssektionen, men när det fanns fler stolar än personer att fylla dem med så avvecklades dessa.

När Peter Emilsson avgick som huvudstyrelsens ordförande vid årsmötet 2010 hittades ingen ersättare. Lösningen blev en interimstyrelse där man inte hade en fast ordförande utan kunde ha olika från möte till möte.

Men i realiteten var Annika den ständige ordföranden under detta år och 2011 blev hon vald till ordinarie ordförande. Ett av hennes kanske mest påfrestande uppdrag var projektet kring dräneringen av Älgvallen som klubben tvingades till 2012.

Fotbollsplanen var erkänt dålig på höstsäsongerna de senaste åren då den lätt blev vattensjuk. Men när tjälen gick ur marken på våren 2012 visade sig planen vara i sämre skick än någonsin och var helt enkelt obrukbar. All fotbollsverksamhet förlades i Klässbol och Hillringsberg under detta jubileumsår.

Dräneringen genomfördes, men på våren 2013 blev det plågsamt uppenbart att den inte hade fungerat. Planen var allt annat än torr och gräset växte bara fläckvis. Efter påtryckningar genom bland annat ett reportage i Arvika Nyheter gjorde ansvarigt företag om dräneringen på våren utan kostnad.

Resultatet blev dock ytterligare en halv säsong utan verksamhet på Älgvallen, vilket slet på laget, ledare och styrelse. Herrlaget spelade sina hemmamatcher på Hammarsvallen i Köla under våren innan man äntligen, nästan två år senare, fick återvända till Älgvallen igen efter sommaruppehållet.

Dräneringen blev till sist lyckad, även om vägen dit var lång.

– Samtidigt var det roligt att vi kunde genomföra den, men det var jobbigt och många turer fram och tillbaka.

Seriesegrarna 2014

Inför fotbollssäsongen 2014 hade ett avtal tecknats med Klässbols SK som gick ut på att man lånade ut sina spelare till Älgå. Klässbol fick nämligen inte ihop till ett eget lag utan valde att ta ett sabbatsår. För att inte förlora sina spelare till andra lag så upprättades ett utlåningsavtal klubbarna emellan.

Detta samarbete väckte stort intresse och på träningarna kunde det vissa gånger vara över 40 spelare närvarande. I slutet av säsongen var succén ett faktum och Älgå hade vunnit både division 6 och division 7 med A- och U-lagen.

”Upp som en sol och ned som en pannkaka” är dessvärre ett passande uttryck i sammanhanget. Året därpå avslutade Klässbol samarbetet och stor osäkerhet uppstod kring truppen och ledarstaben.

Detta ledde till att Älgå hade spelarbrist och ingen tränare inför säsongen då man skulle spela som nykomlingar i femman. Mot alla odds lyckades man genomföra säsongen med minimal spelartrupp. Det var en slags framgång trots att laget – givetvis – slutade sist och degraderades från femman.

Klubben orkade dock inte resa sig från detta turbulenta år och styrelsen tvingades ta ett svårt beslut.

– Det tuffaste var när vi fick lägga ner herrlaget, det var mycket värre än med damlaget. Det hade varit så mycket strul.

Fotbollsplanen var nydränerad och mycket fin, men 2016 fanns inte någon fotbollsverksamhet på seniornivå.

Älgås skidungdomar 2010

Även skidverksamheten fick det allt tuffare under 2010-talet, men detta berodde till stor del på den enda faktor man inte kunde påverka – nämligen snötillgången.

Decenniet började dock väldigt lovande. Annika var en av tränarna för en relativt stor grupp skidungdomar som bestod av både bredd och spets. Det blev ett erkänt faktum då Älgå tog hem segern i Lilla VM både 2009 och 2010. Detta var ett vandringspris som tilldelades den klubb med bästa sammanlagda resultat individuellt.

Sedan blev dock vintrarna allt sämre, vilket smittade av sig på intresset för att både träna och tävla.

– Det kom ingen snö eller så kom det dåligt med snö. Ungarna tappade intresset helt enkelt, konstaterar Annika.

2015 var den sista säsongen som traditionell skidträning bedrevs. För Annikas del innebar detta slutet på en drygt 15 år lång karriär som skidtränare utan uppehåll. Det är en lång tid som ledare, men är absolut inget som hon ångrar.

– Man har alltid haft väldigt roligt när man varit ledare.

Skidungdomarna som försvarade segern i Lilla VM

På ordförandeposten satt hon kvar fram till 2020 efter nio år med flera svåra utmaningar och dessutom en påbörjad pandemi som avslutning. När hon blickar tillbaka är det ändå de många åren i och kring skidspåren hon ser med störst glädje på.

– Alla skidtävlingar man varit iväg på har varit helt fantastiska, säger Annika och tillägger:

– Och alla ungdomar som varit med och varit så duktiga!

När hon blickar framåt gällande klubbens verksamhet så är det dock fotbollen hon fokuserar på. Ett herrlag i seriespel är det hon främst önskar.

– Så är det naturligtvis, det är ju ett slags dragplåster till klubben. Men sen också ungdomar naturligtvis.

Så avslutar Annika Kaspersson, jubileumsårets tolfte och sista Älgåprofil.