Älgåprofilen juli: Kjell Berg

Till skillnad från många andra eldsjälar som passerat genom Älgå SK så hade inte Kjell Berg någon ursprunglig koppling till klubben. Kjell kommer nämligen från Arvika och det var där han i 13-årsåldern inledde sin fotbollskarriär.

– Det hette AIS på den tiden, berättar Kjell.

Han är född 1935 och detta var i slutet av 40-talet. Några år senare slogs Arvika IS ihop med Arvika SK och tillsammans blev de Arvika FF.

Laget spelade i division 3, vilket låter som en ganska respektabel nivå i dagens öron, men på den tiden var detta den lägsta divisionen.

Kjell spelade i Arvika FF under större delen av 50-talet, men blev med tiden alltmer missnöjd med tillvaron där. Det fick honom att se sig om efter alternativa klubbadresser.

– 1957 gick jag över till Älgå.

Fotbollssäsongen 1956–1957 blev dock hans första och enda i Älgå, åtminstone för den sejouren. Nästa år var Kjell nämligen tillbaka i Arvika FF.

– Det var kanske lite för mycket drickande i Älgå, säger Kjell med ett skratt.

Återkomsten till Arvika FF blev dock lika kortvarig som utflykten till Älgå. Nästkommande säsong var Kjell åter tillbaka i Älgå och då kan man i princip säga att det var för gott.

En annorlunda tid

Detta var alltså i slutet av 1950-talet och på den tiden var saker annorlunda i Älgå SK. Werner Engdahl på Älgå gård var ordförande i en klubb som likt många andra hade problem med ekonomin. För att få in pengar till klubbkassan anordnades lotterier, men dessa gav i slutändan inte särskilt stora inkomster.
Inköp av fotbollar och matchdräkter blev man till stor del sponsrade med.

– Rolf Ericson hade en affär i Skyberg och han sponsrade oss med mycket.

Under andra världskriget hade Älgvallen varit upplagsplats för ved, vilket innebar att en betydande arbetsinsats krävdes under flera års tid för att återställa och göra fotbollsplanen fin igen.
Men någon elljusbana fanns ännu inte och inte heller något klubbhus.

– Innan dess var omklädningsrummet bara ett skjul. Det stod ungefär där inträdet är idag. För att duscha fick man gå ner i bäcken, berättar Kjell.

När fotbollslaget skulle spela bortamatcher fick man samåka så gott man kunde med de som hade bil.

– Werner Engdahl körde oss till matcherna. Tore Ericson hade också bil. Skog-pojkarna var också med och körde.

Att vara engagerad i och att vara en del av en idrottsförening var alltså inte det lättaste på den här tiden. Den tidsperiod som Kjell pekar ut som den tuffaste var också hans första i klubben.

– Det var i början när det inte fanns några pengar.

Den saken skulle det dock bli ändring på och ett tiotal år senare skulle Älgå SK istället stå på toppen.

På bingons storhetstid var det fullsatt i Sulvikskolan. Även i korridorerna fick bingospelarna hitta sittplatser.

Sulviksbingon förändrade allt

På hösten 1967 arrangerades Sulviksbingon för första gången. Ett maskineri som Kjell var inblandad i från början till slutet. Den kanske starkast drivande kraften var Bror Westin som fick ordentlig fart på bingon när han blev engagerad i organisationen.

– Det kom tre busslaster från Norge, berättar Kjell.

Under de mest skimrande glansdagarna kunde klubben få in nästan 100 000 kronor på en bingolördag. Efter att pengarna var sorterade och räknade skulle man åka till banken med dem.

Banken var förstås inte öppen då, men man kunde släppa in pengarna genom en brevlådeliknande lösning. Närmare 80 000 kronor kunde personen med denna uppgift gå med i hand.

– Det var nästan farligt egentligen!

Bra ekonomi gav nya möjligheter

Den 6 juli 1973 invigdes klubbhuset vid Älgvallen efter en uppvisningsmatch mellan Degerfors veteranlag och ett förstärkt hemmalag. Erik Lööf var ordförande för klubben som genom Sulviksbingon hade fått helt andra ekonomiska förutsättningar. Senare på hösten togs beslutet om att även bygga en elljusbana.

– Erik Lööf var viktig för klubben, konstaterar Kjell.

– Han var den som drog igång byggandet av klubbhuset och elljusbanan.

Erik Lööf, ordförande i Älgå SK i början av 70-talet, utanför det nästan färdigställda klubbhuset.

Utan Sulviksbingon hade det kanske inte blivit någon elljusbana. Utan någon elljusbana att inviga hade inte Elitrennet arrangerats 1976. Bingons betydelse för klubben går inte att förbise.

– Det var bingon som drog igång Älgå ordentligt. Då var Älgå väldigt stora.

De tyngre dagarna på 50- och 60-talet hade ersatts av 70- och 80-talets glansdagar.

– Den bästa perioden som man kommer ihåg var nog när bingon gick så bra, och Elitrennet gick bra.

Det var inte bara hela klubben som engagerade sig i det arrangemanget, utan hela bygden. Kjell hade givetvis också en roll i det hela.

– För det mesta var jag vakt.

Arbetsuppgifterna för en vakt på Elitrennet var bland annat att hålla koll på åkarnas omklädningsrum. Men det var inte det enda han höll koll på.

– När tävlingen var slut och prisutdelningen var över så fick jag vara med och ta vara på skidåkarnas priser, berättar Kjell.

Efter tävlingen kunde några av åkarna övernatta på Stadshotellet i Arvika eller hemma hos några av tävlingens funktionärer. När Kjell sedan kom med priserna fick han chansen att träffa och prata med de kända skidåkarna.

Vid klubbens 80-årsjubileum 2012 blev Kjell Berg (längst till vänster) uppmärksammad för sina 50 år i styrelsen.

Har gjort allt

Många upplevelser och minnen har de många rollerna under de många åren givit Kjell. Nästan alla stolar har han suttit på.

– Ordförande har jag inte varit, men annars har jag nog haft alla poster.

Fotboll spelade Kjell tills han var 40 år Förutom att vara aktiv spelare så har han även varit tränare och lagledare. Bingon kom han att bli en frontfigur för.

– Jag var med ända fram tills det slog igen, konstaterar Kjell.

Det sista, eller åtminstone det senaste, bingoutropet vid Sulviksskolan var 2015. Då passade Kjell på att avsluta karriären i klubben.

Hela 57 aktiva år i klubben har han alltså bakom sig, vilket är imponerande, respektingivande och svåröverträffat. Om inte Kjell Berg är en sann Älgåprofil, vem skulle då vara det?