Älgåprofilen juni: Stig Danielsson

Föreningsliv på gräsrotsnivå innebär ofta ett starkt lokalt engagemang. Oavsett om det gäller din stadsdel eller din hembygd så har föreningslivet i regel en lokal prägel.

Därmed är det inte sagt att föreningsliv aldrig kan ta dig ut på äventyr i övriga världen. Exempelvis kan föreningslivet leda till en bussresa genom Tyskland och fram till ett kloster i Österrike, men mer om detta senare.

Stig Danielsson föddes 1935 och beskriver sig som inflyttad till Älgå då han ursprungligen kommer från Glava.

– Jag var med och spelade fotboll i Hillringsberg tills jag gifte mig och flyttade hit till Älgå 1960, berättar Stig.

På den tiden var Hillringsberg något av en maktfaktor i västvärmland. A-laget var nämligen relativt högt upp i seriepyramiden. Man var ett topplag i division 3 och mötte lag som Karlstad BIK, som senare blev Karlstad BK.

– Jag tror att vi blev fyra i den division 3-serien, minns Stig.

Hillringsbergs A-lag 1962. Stig Danielsson på främre raden, längst till höger.

I samband med att flyttlasset gick till Älgå så började alltså fotbollskarriären rundas av. Men har man vanan inne när det gäller träning och motion så vill man ofta bibehålla den. I Älgå hittade Stig en annan motionsform.

– I och med att jag slutade med fotbollen så började jag ägna mig mer åt skidor istället.

Ledare och Vasaloppsåkare

Med tiden visade det sig bli en hel del skidor för Stig, så småningom som ledare men också för egen del.

– Jag åkte nio Vasalopp, säger Stig och tillägger:

– Och jag hade kunnat tänka mig att åka tio.

Det var inte bara Stig som det var bra fart på. Även sportklubbens skidverksamhet var i god form och hade mellan 30–40 aktiva ungdomar i olika åldrar i slutet av 70-talet. Detta var i samma veva som Stig blev engagerad i rollen som ledare.

1977 blev Stig ansvarig för flickorna och pojkarna som var födda mellan 1969 och 1972. Detta ansvar delades med Henrik Lindström och tillsammans kom de att bli ett radarpar under många år framöver.

De gick stegkurser ihop och tillbringade bland annat en vecka på Kristinehamns praktiska skola. Ett inslag i den utbildningen var att lära sig konsten att massera. Gruppen var cirka 30 personer stor och man stod i en aula där oljan rann så det stod härliga till!

VM-guld till Älgååkare

Det var inte bara ledarna i Älgås skidverksamhet som var kompetenta utan så även åkarna.

– Vi hade några pojkar som var jätteduktiga, berättar Stig.

När skol-VM arrangerades i Sunne 1985 tog Esplanadskolan i Arvika hem guldet. Det laget utgjordes av Älgååkarna Stefan Lindström och Peter Andersson, Jörgen Källback och Stefan Jansson från Arvika IS och slutligen Per Westberg från Åmotfors IF.

Henrik Lindström var inte bara ledare i Älgå utan även förbundskaptenen som hade hand om detta lag. Eftersom de redan kände varandra väl så hade Henrik plockat in Stig till sin hjälp.

Året därpå var det inte Sunne som stod värd för skol-VM, utan då skulle man resa ner till Österrike. Esplanadskolan hade Sveriges bästa pojklag i den åldersklassen, men flicklaget kom från Timrå.

Buss till kloster i Österrike

Förbundskaptenen för flickorna var även busschaufför och tillsammans åkte de båda lagen buss från Sverige och genom Tyskland till Österrike. Förutom Stig och Henrik så var även Stigs bror med på resan då han också var busschaufför.

Med sig hade man en husmor från Sundsvall som lagade mat i ett tält man lät resa utanför bussen. Detta skedde bland annat längs autobahn i en snöstorm. Väl framme i Österrike blev man inkvarterade i ett kloster.

Tävlingsledare för Elitrennet

Esplanadskolans lag med två Älgååkare och ledare från Älgå försvarade dock inte guldet från Sunne året innan, men fick faktiskt en silvermedalj med sig från Österrike 1986.

Vid sidan av denna episod hade Stig att göra med andra meriterade skidåkare. Elitrennet var han givetvis engagerad i och när Per Andersson slutade som tävlingsledare var det Stig som tog över den rollen.

– Det var väldigt roligt. Elitrennet blev väldigt känt. Det var ju många av de bästa skidåkarna som var här och åkte.

Att vara tävlingsledare för ett sådant arrangemang var inte nödvändigtvis så betungande som man skulle kunna tro. Hela bygden slöt upp och hjälpte till så gott man kunde.

– Det var ingen sak att få hjälp. Alla engagerade sig och hjälpte till hela tiden, vilket gjorde att det gick såpass bra som det gjorde.

En ingrediens i framgångsreceptet var just detta, vilket ledde till att tävlingen blev så bra som den blev och uppskattad av åkarna.

– Det är väldigt roligt att få ha varit med om det, vi var en sån liten klubb men den ena världsstjärnan efter den andra kom hit, säger Stig och fortsätter:

– Det är ett av de bästa minnena man kan ha. Det är både ett personligt minne och ett för klubben.

Stig Danielsson och Älgås damlag 1983.

Stig fortsatte att vara engagerad i skidverksamheten fram till slutet av 80-talet, men efter det sista Elitrennet 1988 började det avta. Vid sidan av skidorna gjorde Stig även en sejour som damlagstränare tillsammans med Peter Berntsson 1983.

Det har nu passerat en del år sedan Stigs aktiva dagar inom Älgå Sportklubb, men han håller sig fortfarande informerad om vad som händer i klubben.

När det gäller den framtida verksamheten har juni månads Älgåprofil en solklar förhoppning och ett viktigt budskap:

– Jag hoppas att vi orkar hålla igång ungdomarna. Det är det viktigaste, att hålla dem aktiva. Så de inte håller på med något annat elände!