Säsongskrönikan 2010
I och med att skidträningen börjar komma igång så befinner vi oss i upptakten av skidsäsongen och har således en vinter som väntar. Med tanke på förra säsongens fina resultat som toppades med priset för ”Bästa klubb” som tilldelades Älgå SK i Lilla VM i Sunne, så är det naturligtvis en intressant vinter vi har framför oss.
Men innan vi flyttar fokus dit så tar vi en återblick på den gångna sommaren och fotbollssäsongen 2010, hur såg den ut och vad tar vi med oss från den?
I våras när fotbollssäsongen 2010 stod för dörren såg det ut att bli en intressant historia. Herrlaget var kvar i division 5 efter vissa problem då man gjorde en dålig höst 2009. U-laget skulle göra comeback i division 7 efter att ha dragit sig ur serien säsongen innan. Damlaget var tillbaka i division 4 efter att ha ramlat ur trean. Men kanske skulle den här säsongen vara början på en resa som så småningom skulle leda tillbaka till trean? Älgå och Jössefors hade ju under försäsongen inlett ett samarbete även på damsidan vilket skulle leda till en bredare trupp för Älgå. Dessutom utgjorde detta samarbete en bra stege upp i seriesystemet för de unga flickorna i ungdomslagen.
Damlaget
Bosse Johansson, som tidigare tränat Arvikas damlag, tog över tränarrollen efter Peter Wilhelmsson och Stefan Persson den här säsongen. Peter var förvisso kvar även den här säsongen men fick ansvaret för farmarlaget Jössefors.
Men någon serieseger ingick inte i de båda herrarnas målsättning för säsongen med årgång 2010. Istället siktade man på att hålla sig kvar i division 4, även om det inte föreföll orimligt att hoppas på en placering i tabellens övre delar.
Dessa placeringar var man också uppe och nosade på under säsongen, främst den första halvan då tjejerna vann sex av vårens elva matcher.
–Våren är jag nöjd med. Under hösten är det några matcher jag inte är nöjd med, sammanfattar Bosse Johansson efter matchen mot FK QBIK som var säsongens sista.
På våren var det främst dom fasta situationer som var Älgås ess i rockärmen. Tre av fyra mål i matchen borta mot Råda i slutet av maj kom på hörnor. 4-2 segern i den matchen gjorde att Älgå tog ett kliv upp på tredje plats i tabellen.
I bortamatchen mot Årjäng i början av juni var ännu ett exempel på en match där de fasta situationerna avgjorde. Matchen var för övrigt en stark 4-0 seger.
–Vi lever på de fasta situationerna. Så har det varit hela våren, säger Bosse Johansson efter den matchen.
Sedan följde en hemmamatch mot Mallbacken/Ämtervik 2 vilket var en match som var viktig för självförtroendet men också rolig att komma ihåg. Med fem minuter kvar av matchen kvitterade Älgå till 2-2 genom Ann-Charlott ”Anchi” Åström, och strax därefter gav Sofia Karlsson Älgå segern då hon gjorde 3-2.
Det fanns dock matcher som var riktiga bottennapp också. Matchen borta mot Olsäter i mitten av juni var en sådan. Förlustsiffrorna skrevs bara till 6-2 men man fruktade att antalet insläppta mål skulle bli tvåsiffriga.
Älgå studsade dock tillbaka på ett bra sätt då man slog Bosses gamla lag Arvika Fotboll på hemmaplan med 2-0. Detta vågade dock inte Älgå-tränaren hoppas på efter matchen mot Olsäter.
–Vet inte hur vi ska få upp moralen inför den.
Hösten var dock säsongens sämre halva. På elva matcher skrapades endast tre segrar ihop. Två av dom var dock riktigt starka. Den ena var bortamatchen mot Åtorp dit Älgå åkte med endast 13 spelare. Bland de saknade fanns bland annat viktiga Anchi Åström, Linnéa Juhlin och Malin Ornstein. Men de 13 som var med krigade, kämpade och slet och kontrade in samtliga tre mål i 3-1 segern.
Höstens andra riktigt starka seger var på bortaplan mot Råtorp som skulle visa sig ta hem silverplatsen i tabellen. Man kombinerade det krigande man visade upp i matcherna innan med riktigt bra spel. Anfallsduon av årgång -92 i form av Sofia Karlsson och Linnéa Juhlin var ruskigt bra i den matchen och gjorde Älgås tre mål. (Linnéa 2, Sofia 1).
Efter den matchen hade Älgå chansen att gå upp och knipa andraplatsen, men då man inte tog någon mer seger utan förlorade tre och spelade tre oavgjorda så ramlade man till sist ned på sjunde plats. Men med hösten kom också problemen med att få ihop ett lag till varje match.
–Vi har tappat mycket folk på hösten. Det har varit svårt att få ihop ett lag, säger Bosse.
Men risken att ramla ur division 4 blev aldrig speciellt stor, och således var försäsongens mål uppfyllt.
–Vi har uppfyllt det vi sa, att hänga kvar, och det gjorde vi med råge.
Några som varit med och bidragit till detta är målvakten Elin Andersson, Sara Persson och Anichi Åström som Bosse tycker har överraskat på ett positivt sätt under säsongen. Elin, född -95, flyttades upp från ett av ungdomslagen och har gjort en stabil och bra insats mellan stolparna under säsongen.
Men utan en bra backlinje framför sig spelar det nästan ingen roll hur bra man är i längden. Lagkaptenen Susanne Åström tillsammans med Sara utgjorde två stabila och trygga pjäser i backlinjen. Sara fick Älgå ”på köpet” i och med samarbetet med Jössefors varifrån hon flyttades upp. Anchi Åström gjorde sin tredje säsong i Älgå i år och blev en viktig kugge i mittfältsmotorn.
Herrlaget
2005 vann Älgå SK division 6 västra herrar och gick upp i division 5 norra herrar 2006. Detta var första gången sedan 1983 som Älgå gick upp med herrlaget i femman. Den gången hette tränaren Kjell Franzén och laget stannade kvar i serien i två säsonger och åkte ned till sexan igen 1985 efter att bara fått ihop nio poäng.
2010 hette tränaren Stig Pettersson som därmed var tillbaka i Älgå efter att senast ha varit där som spelare. Försäsongen såg bra ut och trots att man var en aning segstartade så vände man matcherna och vann i den andra halvleken då motståndarna inte orkade längre. Målet i division fem var att hamna på den övre halvan i tabellen. Att Älgå skulle åka ur serien var det nog ingen som väntade sig.
–Det hade jag aldrig trott, det fanns inte på kartan, säger Stig Pettersson.
Men att serien skulle bli jämnare och tuffare än innan stod klart. Och med de två lagen från Nordmarken, Årjäng och Töcksfors, som nykomlingar i serien var det fler derbymatcher att se fram emot.
Årets serie inleddes med just ett sådant, på bortaplan mot Töcksfors. Men nykomlingarna fick inte det varma mottagandet i femman man kanske hade väntat sig. Töcksfors vann med 2-1 tack vare ett ledningsmål i de absoluta slutsekunderna.
I hemmapremiären på Älgvallen tog Älgå emot Säffle 2 och hade ett enormt övertag när det gäller målchanser. Men effektiviteten saknades och matchen slutade 1-1.
–Jag är så besviken, det känns som en förlust, säger Stig efter den matchen.
Sedan följde fyra raka förluster i serien.
–Det började ju olyckligt. Första matchen spelade vi ganska bra men fick inte poäng, det kom vi aldrig ur, säger Stig.
Efter sex spelade omgångar hånlog nollan i kolumnen för antal segrar åt Älgå. Det var den sämsta starten på säsongen på många år. De stora anledningarna till förlusterna var ineffektiviteten och de andra halvlekarna då Älgå föll som korthus.
Men i mitten av juni kom äntligen den första segern som man hoppades skulle vända på trenden. Matchen var på Älgvallen mot Eskilsäter. Älgå vann med 1-0.
–Jag har nog aldrig blivit så glad, säger Stig och tillägger att då har han ändå varit med och vunnit sexan.
Någon vändning innebar dock inte den matchen utan ytterligare två förluster följde innan nästa trepoängare kom. Den kom hemma mot Ekshärad och vanns med hela 4-2. Inför den matchen var Älgås målsnitt nere på 0,7 mål per match.
Under hösten blev läget bara värre och värre för varje ny förlust. En särskilt jobbig förlust kom den första september hemma mot Grums. Efter 27 minuter ledde Älgå matchen med 2-0 mot dåvarande tabelltrean. Men på bara några minuter kom Grums tillbaka och kvitterade till 2-2. Tio minuter in i andra halvlek återtog Älgå ledningen genom Martin Karlssons frispark från distans. Målet var så vackert och så härligt, men det var ändå dystra miner som lämnade Älgvallen. I slutet av matchen vände Grums matchen och vann med 3-4.
Under de sista omgångarna var det nästan krav på mirakel för att Älgå skulle klara sig kvar i femman. Men när det andra bottenlaget, Ekshärad, slog Fiskevik och Älgå förlorade mot Västanvik var det klart.
Men det finns positiva sidor med den här säsongen också. Unga spelare som Aleksander Ruud och Robin Nilsson höjde sig i slutet av säsongen och framförallt gjorde Dennis Olofsson en bra säsong.
–Jag är väldigt glad att jag lyfte fram de yngre, säger Stig.
För dom och andra yngre spelare är det kommande året i division 6 en bra chans att etablera sig på seniornivå. Det finns inget ont som inte bär något gott med sig. Att Älgå åkte ur femman i år kan på sikt mycket väl vara något nyttigt.
Något annat positivt och minnesvärt som skedde under säsongen var när division 2-laget Karlstad BK kom på besök i DM. Karlstad som för övrigt egentligen vann tvåan, i alla fall sett till hur många poäng som spelats ihop på planen. Men det är en annan historia. Älgå spelade i alla fall riktigt bra och höll KBK stången länge och klarade faktiskt 0-0 i halvtid! Karlstad vann dock tillslut med 4-0 genom sena mål.
U-laget
Herrlagets lagledare och ansvarig för U-laget var Daniel Andersson, även han ny i Älgå den här säsongen. Älgå 2 gjorde framförallt en bra vårsäsong i division 7.
–Vi började fruktansvärt bra, säger Daniel om säsongens upptakt.
Man hade serieledningen efter de första omgångarna, men ju längre säsongen fortskred desto fler blev problemen. Daniel menar att det var ett dilemma.
–De i U-laget gick upp i A-laget och då blev det svårt att få ihop ett U-lag.
Men det stundtals riktigt unga U-laget gjorde i regel bra insatser i serien, även om det inte räckte hela vägen alltid.
Även Daniel ville berömma Dennis Olofsson och Aleksander Ruud men även Ola Kaspersson som blivit bättre och bättre under säsongen.
Ungdomslagen
Sju ungdomslag har varit aktiva i år och det har bjudits på vissa framgångar även på den fronten. P-15/16 blev tvåa i sin serie, bara två poäng efter segrande IK Viking. Men den främsta framgången stod HÄJ P-13 för. De var totalt överlägsna och vann samtliga 18 matcher och hade en målskillnad på makalösa 107-6!
–Jag får säga att laget är riktigt bra, ser att de går framåt, säger tränare Kent Zetterström.
–Vi har krossat de flesta.
Slutord
Hur man än vänder och vrider på det så måste man medge att fotbollssäsongen 2010 inte tillhör de bättre. Men nästa säsong har ju faktiskt redan börjat. Daniel Andersson har tagit över efter Stig Pettersson som huvudtränare och har Patrik Karlsson till sin hjälp. Spelartruppen ser ut att bli ungefär densamma men några nya ansikten har tillkommit. Så vi kan definitivt räkna med att Älgå blir ett topplag i division 6.
När det gäller damlaget så är mycket osäkert ännu. Samtidigt som flera spelare tackar för sig så är det svårt att locka nya namn till Älgå, vilket naturligtvis är ett problem. Vi får helt enkelt låta framtiden utvisa hur det blir.
Tills dess får vi hålla tummarna för en bra vinter för skidåkarna och en bra vinterträning för fotbollsspelarna och tacka för i år.
