Säsongskrönikan 2011 – höstsäsongen

Inför starten av höstsäsongen i division 6 västra herrar 2011 låg Älgå SK tvåa efter ännu obesegrade Mangskogs SK. En solig sommarkväll i slutet av juli var det dags för lagen att avsluta sommarledigheten och mötas i en seriefinal på Älgvallen. Det kom att bli ett seriefinal vi kommer minnas länge.

En bättre insats än i bortamötet mot Mangskog på våren var ett måste. Halvvägs in på säsongen var förutsättningarna annorlunda jämfört med den gången och nu var det mer som stod på spel. Vid seger över Mangskog skulle Älgå gå upp i serieledning. Vid förlust skulle Mangskog rycka i toppen.
Det skulle bli stentufft.
I efterhand kan man känna en slags hatkärlek till den matchen. Spelmässigt var den en fröjd att se, men ack så jobbigt det kändes efter 90 minuter.
–Vi kan inte spela så mycket bättre utan att göra mål. Vi kunde ha vunnit med 4, 5, 6-0.

Älgå var det klart bättre laget matchen igenom och spelade ut serieledarna stundtals. Målchans på målchans på målchans producerade hemmalaget, men Mangskogs målvakt Pär Torstensson var en demon. En chans som man minns än idag, ett halvår senare, var när Thomas Berntsson sköt från straffområdesgränsen och målvakten gick åt fel håll – men fick bollen på benen. Bollen flög över ribban och ingen på Älgvallen kunde tro att det var sant. Lika osannolikt var det faktum att matchen slutade 0-0.
Serieledare kan ofta ha studsarna på sin sida, men Mangskog hade maximal medgång i den matchen. Det var helt enkelt inte meningen att Älgå skulle vinna den matchen.

Spelmässigt var Mangskogs-matchen ändå ett fall framåt för Älgå som blev riktigt bra på hösten. Målproduktionen kom igång mot Värmskog och Jössefors i omgångarna som följde. 6-2 mot Värmskog följdes upp med 7-2 mot Jössefors. Och Älgå behövde verkligen toppa formen inför nästa uppgift.
–Allt eftersom såg man att Mangskog och Ås/Åmotfors inte kommer tappa så många poäng.
–Det var matcherna mot varandra som vi kände var avgörande.
Det var en grå kväll och regnet låg i luften över Åsvallen den 19 augusti. IFK Ås/Åmotfors mot Älgå SK, tabelltrean mot tabelltvåan. Älgå behövde vinna matchen för att inte Mangskog skulle dryga ut avståndet i toppen. Ås/Åmotfors behövde också vinna för att i sådana fall ta över andraplatsen och på allvar blanda sig in i toppstriden.
Första halvtimmen på Åsvallen var inte Älgå speciellt bra. Bättre blev det inte av att Ås/Åmotfors gjorde två snabba mål efter drygt 25 minuter. Tack och lov reducerade Andreas Magnusson till 2-1 precis innan halvtidsvilan och Älgå var med i matchen inför den andra halvleken.
Björn Rymans märkliga mål när bollen gick högt, högt upp i luften och damp ned i målet innebar 2-2 efter 63 minuter. När Andreas Magnusson satte 3-2 på straff så var Ås/Åmotfors i brygga och Älgå ägde matchen.
–Vi vände till 3-2 och spelade kanske det bästa vi gjort i år under en 20-minutersperiod.

Men matchen skulle komma att svänga ännu en gång. De tre minuterna mellan 82:a och 85:e är nog de svartaste den här säsongen. När Ås/Åmotfors kvitterade till 3-3 med åtta minuter kvar så trodde man fortfarande på poäng. Men så gjorde hemmalaget 4-3 och det var ett hjärtkrossande avslut på matchen.
Där gick drömmen om serieseger upp i rök.
–Vi visste att Mangskog och Ås skulle möta varandra, det bästa scenariot hade varit Mangskog-vinst eller oavgjort. Då började vi sikta in oss på andraplatsen.
Två omgångar senare var det dags för serien att avgöras. Älgå reste till Gunnarskog för att ta en programenlig seger mot tabelljumbon Gunnarskog/Bortan. Men vad som egentligen var intressant denna omgång var händelserna som utspelades på Åsvallen. Ås/Åmotfors tog emot Mangskog i en seriefinal.
Hemmalaget hade prickat stolpen men precis före halvtid tog Mangskog ledningen med 1-0. Gästerna var också det betydligt bättre laget i upptakten av den andra halvleken. Med tjugo minuter kvar utökade Mangskog till 2-0 och först då vaknade hemmalaget.
Samtidigt i Gunnarskog gick Älgå mot tre säkra poäng då man ledde med 4-0 och rapporterna om Mangskogs säkra ledning på Åsvallen var just de man ville höra. Mangskog vann matchen med 3-2 (Ås/Åmotfors reducerade i slutsekunderna) och visade sig vara värdiga serieledare. I och med Älgås seger så var man tillbaka på kvalplatsen.
I den sista omgången var Älgå fortfarande kvar på kvalplatsen efter att bland annat ha besegrat Sillerud med 6-0 hemma. Mangskog, som aldrig tycktes förlora, fortsatte att vinna i toppen och var också klara seriesegrare.
Ås/Åmotfors hade dock en teoretisk chans fortfarande att snuva Älgå på andraplatsen. För detta krävdes seger mot Koppom/Köla samtidigt som Älgå förlorade mot Örnen på bortaplan i den sista omgången. Om Ås/Åmotfors vann och Älgå spelade oavgjort skulle de hamna på samma poäng, men Älgå hade bättre målskillnad inför matchen. Knappt.
Men vid seger över Örnen behövde man inte ens räkna på målskillnaden, då skulle kvalplatsen vara säkrad.
–Det var då vi klädde upp oss efter Per Petterssons och Mikael Jakobssons vad, säger Daniel som själv blev ofrivilligt indragen i detta.

Vadet uppstod några omgångar tidigare och gick ut på att om Per gjorde mål så skulle Mikael gå iklädd kostym längs sidlinjen. Men även Daniel kom till Örnvallen uppklädd.
Mot slutet av matchen blev det dock för svettigt för kavaj. Älgå var nämligen otäckt nära att tappa 3-0-ledningen under den sista kvarten. Men ett straffmål av Andreas Magnusson gjorde att Älgå vann med 4-2.
Därmed var Älgå klara för en förlängd säsong och ett kval till division 5.