Sommaren som vi tog dubbeln

Ett Älgå i generationsväxling klarade en fin tredjeplacering i den nordvästra division 6-serien. Säsongen var lyckad med tanke på degraderingen från femman, tunga spelarförluster och en i allmänhet rörig vårsäsong.

Som ni säkert minns alltför väl tvingades klubben dränera om Älgvallens fotbollsplan en andra gång. Detta ledde till att vårens hemmamatcher spelades på Hammarsvallen i Köla innan Älgvallen äntligen kunde tas i bruk igen.

När säsongen 2013 lades till handlingarna och 2014 började skymta, långt borta i horisonten, så var det med goda förhoppningar. Älgå hade gjort klart med den eftertraktade och minst sagt rutinerade Reine Berntsson som tränare. Löften om hemvändare fanns. Bland annat sades det att Björn Ryman skulle återvända från Arvika Fotboll. Sunne-exporterna och tunga Älgåprofilerna Henrik Magnusson och Thomas Larsson skulle också dom återkomma. Vem vet, kanske ytterligare förstärkningar också.

Med detta som underlag var förväntningarna på den kommande säsongen höga, men i stället slutade det hela med besvikelse och förvåning.

–Vi väntade på väldiga nyförvärv, men dom försvann i stället. Det var tre-fyra stycken av bra kaliber, berättar Reine Berntsson.

Mangskogs SK blev i stället den nya klubbadressen för dom tänkta hemvändarna. Dessutom lämnade även Henrik Ryman Älgå för Mangskog, så i stället för två Rymans hade man plötsligt ingen.

Känslan var en aning snopen, men vad man då inte visste var att nya dörrar skulle öppna sig. Situationen skulle komma att förändras på ett både oväntat och i positiv bemärkelse drastiskt sätt.

Klässbols SK hade haft en knepig säsong i sin division 6-serie där man haft svårt med spelartruppen. Mycket rundringning hade behövts för att kunna komma till match med fullt lag uppställt.

En repris på detta ville man inte ha i år, men såg obönhörligen ut att gå mot en sådan. Initialt sträcktes handen ut till grannklubben Värmskogs SK som man skissade på ett samarbete med. Denna flört resulterade dock inte i någonting utan Klässbol fortsatte vidare till Älgå. Klubbarna hade som bekant ett samarbete bakom sig vad gäller utlåning av fotbollsplanen Linnevi då Älgvallen dränerades. Dessutom tränade redan en handfull spelare från Klässbol med Älgå för att hålla igång.

Samarbete med Älgå

Spelarna själva ville ha ett samarbete och när klubbarna kommit överrens på styrelsenivå gick det från en önskan till ett faktum. Klässbol skulle under fotbollssäsongen 2014 låna ut sina spelare till Älgå. På så sätt skulle dom fortfarande tillhöra Klässbol, men fortfarande kunna spela fotboll utan att vind för våg spridas till andra lag.

Detta blev helt klart en injektion för Älgålaget som fick ta emot fler och fler Klässbolsspelare, även sådana man inte trodde skulle spela.

–Det visade sig att framförallt Klässbolskillarna som kom hade en väldigt bra inställning. Dom kom till Älgå och tågs emot med öppna armar, säger Reine.

–Dom hade väldigt roligt och det blev mer folk för varje träning.

Detta gav den ack så rutinerade tränaren möjligheter som även för honom inte varit förunnat dom senaste åren.

–Man kunde börja träna mer metodiskt, man kunde göra ett upplägg. Det har jag inte kunnat göra på många år. Här har vi faktiskt kunnat planera träningarna och haft en röd tråd.

Ett fokusområde var passningsspelet och mottagningar, vilket inte är en helt oviktig gren inom fotbollen. Detta var ett koncept man höll hårt i under hela säsongen och blev allt bättre på. Det blev en anledning till att man lyckades avgöra flera matcher i den andra halvleken efter mediokra starter.

–Det är många som blivit oerhört mycket bättre på passningsspelet.

Försäsongens träningsmatcher kom igång och den match som stod ut mest var också den enda som Älgå blev besegrade i. Man mötte nämligen det starkt Älgå-inspirerade Mangskog på bortaplan. Det blev förlust med 2-0, men…

–Vi gjorde en riktigt bra match mot Mangskog som är ett division 5-lag och hade ett kanonlag.

Framgångar i DM

I DM mötte Älgå ett annat division 5-lag i form av Värmlandsbro. I en troligtvis rekordtidig hemmapremiär på Älgvallen vann man med 4-1. Det var första matchen som man verkligen märkte vilka snabba forwards man hade i Mikael och Peter Ek.

Segern ledde till avancemang i DM och ett besök av division 2-laget Nordvärmlands FF. I sådana lägen brukar inte ens en bra insats räcka och så var också fallet. Nordvärmland vann med 8-0, men man var ändå nöjda i Älgålägret efteråt.

Mikael Ek i hemmamatchen mot Nordvärmlands FF. 

Årets värvning

Premiärmatchen i division 6 närmade sig och den snopna känslan från några månader tidigare kom man knappt ihåg. I stället var det en väldig förväntan som omslöt det blåklädda laget. Men allt skulle komma att bli ytterligare ett snäpp bättre då Älgå stod för årets värvning på den här nivån.

–Det började bli spännande när det närmade sig seriestart. Då kom helt plötsligt Kicken hux flux, säger Reine.

Christian ”Kicken” Berntsson, mittfältaren som var ett mycket bra nyförvärv för Arvika Fotboll bara ett par säsonger tidigare. Så sent som förra året var han lagkapten i det västvärmländska division 3-laget.

Tanken hade varit att han skulle ställa upp fotbollsskorna på den berömda hyllan. Men så pratade han med farbrodern Reine och knappt ett par dagar senare gjorde Christian sin första träning med Älgå.

En prestigevärvning som hette duga.

–Han var lite ringrostig, men han hade sina långa fina pass.

Med sådana som Mikael och Peter Ek som spjutspetsar var det bara att mata boll efter boll framåt.

–Vi hade snabba yttrar och en snabb forward, så vi fick bra betalt av Kickens långa pass.

Christian blev också målskytt i sin premiärmatch med Älgå. Han gjorde lagets enda mål framåt i 1-1-matchen mot ett hemmastarkt Svanskog. Segern i hemmapremiären mot Slottsbron följdes alltså upp med ett poängtapp redan i den andra omgången.

Topptippat Årjäng

Det var inte alls särskilt längesen som Årjängs IF spelade i division 4. Men efter uttåget ur samma serie gick det dock ganska fort utför. Tillsammans med Älgå var Årjäng ett tippat topplag i den västra sexan.

I den tredje omgången drabbade lagen samman på Älgvallen. Det var en av säsongens allra bästa matcher.

–Vi började varva upp mer och mer. Årjäng var en fantastisk match och vi visade med eftertryck att vi var seriens bästa lag. Dom var totalt utspelade, konstaterar Reine.

Älgå vann med propagandasiffrorna 4-0 och gick upp i serieledning.

–Sen ramlade det på. Vi tog ganska bekväma segrar men hade mediokra första halvlekar. Men i andra var vi riktigt bra.

Jespers drömdebut

Bortamatchen mot dåvrande tabelltrean Edsvalla var på förhand inte någon självklar uppgift. Extra nervöst blev det i Älgålägret då det stod klart att mittfältsgeneralen Christian Berntsson skulle tvingas stå över matchen. Dessutom saknades ordinarie målvakten Robin Larsson vilket föranledde A-lagsdebuten för Jesper Jansson.

Jesper Jansson i hemmamatchen mot Värmskog.

Det hela landade i en drömdebut för Jesper.

–Vi fick fram en fantastik bra andramålvakt – eller förstamålvakt. Jesper dök upp med en enorm träningsvilja och förmåga att utveckla sig själv, berömmer Reine.

–Han är en stor del i att det gått så bra den här säsongen.

Älgå såg ut att gå på sommarledighet som serieledare, men efter att våravslutningen mot Sifhälla 2 slutade oavgjort kunde Årjäng – med en match mer spelad – ta över toppositionen.

Avhopp gav frågetecken

Höstsäsongen inleddes med en 5-0-seger hemma mot Svanskog. Detta var precis den start Älgå behövde, men som man inte riktigt hade vågat hoppas på. Veckan innan hade laget svarat för en dålig insats och förlorat träningsmatchen mot Örnen.

Den största rubriken handlade dock om Christian Berntsson. Bara dagar före serieomstarten beslutade han sig för att återgå till division 3-spel med Arvika Fotboll. Den stora prestigevärvningen och superstjärnan var alltså förlorad och lämnade ett stort, gapande hål efter sig på mittfältet.

”Kicken” tackade för sig efter vårsäsongen.

Men Älgå gav alltså svar på tal och besegrade Svanskog – som man kryssat mot på våren – på ett övertygande sätt.

Seriefinalen

Sedan var det dags…

–Vi kom fram till matchen vi alla sett fram emot, seriefinalen mot Årjäng.

Det var en match Älgåtränaren menar hade två ansikten.

–Utan att vara märkvärdig så kunde vi ha lett med fyra mål i halvtid.

Älgå hade flertalet frilägen och flertalet ramträffar. När Mikael Ek inte satte sina chanser började det osa katt.

I stället var det hemmalaget Årjäng som, på övertid och på första halvlekens sista spark, dundrade in en fantastiskt vacker frispark. 1-0 och fördel Årjäng i seriefinalen.

–Då blev det svårt, för då var vi tvunga att värdera hur mycket vi skulle gå fram.

I andra halvlek var dessvärre Älgås fina spel från den första halvleken som bortblåst. Man kunde inte låta bli att fundera på hur det sett ut med en Christian Berntsson som styrde på mittfältet.

Matchen slutade 1-0 till Årjäng.

Målvakten räddar Mikael Eks skott i bortamatchen mot Årjäng.

Älgå drabbades dock inte av någon Neymar-effekt á-la Brasilien i sommarens VM. Man klarade sig utan Christian Berntsson och bortsett från förlusten i seriefinalen så rullade det på.

Illa ute mot Slottsbron

Undantaget var bortamatchen mot Slottsbron som var fruktansvärd på flera sätt och vis. Gräset var högt, tillgången på bollar var dålig och ingen var inspirerad.

Älgå spelade otroligt dåligt och i halvtid stod det bara 1-1 i matchen man bara skulle vinna. Det krävdes en soloräd av Mikael Ek en bit in i andra där han gjorde 2-1 till Älgå. Först därefter lossnade det och segersiffrorna kunde skrivas till 4-1.

Ola Kaspersson gav Älgå ledningen med 1-0 i bortamatchen mot Slottsbron.

–Så kom vi till den stora derbymatchen mot Värmskog, alla hade sett fram emot den, säger Reine.

På förhand upplevdes Värmskog borta som höstsäsongens viktigaste och svåraste match. Med en serieseger inom räckhåll så ville säkerligen Värmskog sätta käppar i hjulen för det Klässbol-influerade Älgå.

Men riktigt obehagligt blev det aldrig.

–Vi krossade dom med 3-0 i första.

Under den andra halvleken spelade Älgå på ledningen och vann tryggt med 3-0. Tre poäng som innebar att man hade sitt öde helt och hållet i egna händer inför den sista matchen. Sifhällas andralag på bortaplan skulle på förhand inte utgöra något större problem.

Rysaren som avgjorde allt

–I fotboll kan allt hända, och det höll på att bli så i Sifhälla.

Det var lördagen den 13 september. Klockan var 14.00 och det var en klarblå himmel över konstgräsplanen på Sporthälla IP. Vid seger så skulle Älgå stå som seriesegrare ett par timmar senare. Vid oavgjort eller förlust skulle man fortfarande kunna ta hem titeln, men då fick inte Årjäng vinna sin sista match veckan senare.

I praktiken var det seger som gällde. Ingenting annat än seger. Det var vad spelare, ledare och tillresta supportrar ville ha. Segern fanns där, den fanns alldeles där, så nära. Men samtidigt precis utom räckhåll.

Olidlig andra halvlek

Det stod 0-0 i halvtid. Precis det resultatet vi inte ville ha. Det fick ju absolut inte knyta sig för Älgå i det sista, avgörande läget. Efter en fantastiskt väl genomförd säsong skulle man väl inte behöva snubbla på mållinjen?

Obönhörligen tickade matchklockan. 45. 50. 55. 60. 65. Det var otroligt påfrestande för alla inblandade, både på planen och bredvid densamma. Skotten gick inte in och pressen ökade för varje minut.

Mikael Ek skjuter utanför.

Men till sist kom det. Äntligen kom glädjevrålet som varade så länge det fanns luft i lungorna och stämbanden höll. Med 20 minuter kvar av matchen fick Mikael Ek en felträff som var helt rätt. Snett inåt bakåt blev i stället snett framåt. Bollen gick in vid första stolpen och det ack så efterlängtade första målet var äntligen ett faktum.

Mikael Ek var Älgås viktige målskytt den här säsongen. Att så var fallet kunde inte bli tydligare än i Säffle den där eftermiddagen.

–Det är Mickes enmansshow där ett tag, han gör tre mål och då var det klart.

Älgå vann matchen med 3-0. Älgå var seriesegrare. Glädjen var givetvis total, men ganska snart infann sig även en viss tomhet. Alla inblandade var totalt utpumpade mentalt efter denna monumentala rackarrysare. Det satt så otroligt långt inne, men för åttonde gången i klubbens historia stod herrlaget som seriesegrare.

–Det kändes så gôtt, dom förtjänade det. Dom tränade bra hela säsongen och ställde upp, berömmer Reine och tillägger:

–Det var roligt för Daniel (Schröder) också. Han har varit med oerhört mkt i både A- och U-laget. Han är en fantastisk man att hantera pojkarna.

Guldkantad helg

Ytterligare historia skulle skrivas samma helg. Dagen efter besegrade nämligen Brunskog Sillerud med 3-1 i division 7. Detta resultat gjorde att U-lagets serieledning därmed var ointagelig för de jagande. Älgå hade alltså vunnit division 7 också! Två dagar och två seriesegrar.

Ett resultat så fantastiskt att det går nästan inte att förstå. En bred spelartrupp som visat fin moral och träningsvilja har gjort detta möjligt. Det har funnits en röd tråd sett till spelidé som gjort att både A- och U-lag har släppt in minst mål i sina respektive serier. 13 insläppta på 16 matcher i division 6 till exempel.

Framåt var bara Årjäng bättre sett till gjorda mål, men i division 7 var Älgå bäst.

Fotbollssäsongen 2014 var en fantastisk säsong. Det är något riktigt anmärkningsvärt och unikt som vår lilla klubb i västvärmland har lyckats med. Låt denna känsla av lycka och stolthet stanna kvar långt in i höstmörkret.

Avslutningsvis vill undertecknad tacka för uppmärksamheten den här säsongen.